Shit vilken resa!
Efter att jag va i Norge hamnade jag i Hästö IF. Det var en tuff tid för mig, från att ha bott i Norge med allt upplagt på fat, en lägenhet av hög klass mitt i stan och gratis mat varje dag hamnade jag i ett hotellrum på 14 kvm i Karlskrona. Det skulle "lösa sig" sa Ordföranden Christer Sandström. En lägenhet skulle bli klar alldeles strax och ett jobb var inga problem att lösa snarast. Jag var 21 år gammal och helt ny i en liten stad i Blekinge. Affären mellan min norska klubb Stord och Hästö gick på 4 dagar. Min dåvarande agent Mikael Duric gav mig 2 val, antingen åka ner till Athen för spel i AEK Athen med mycket hård konkurrens och inga garantier för spel, eller spel i Div 1 (dåvarande allsvenskan) Hästö och garanterad speltid med Pierre Thorsson som tränare. Jag valde alt 2 för att bo i Sverige och nära hem och alla dom klyschorna som jag då tyckte kändes bäst.
Ett par dagar efter att jag skrev på var det dags för min första match, derby mot IFK Karlskrona. Det var mycket het stämning mellan Hästö och Karlskrona efter att spelare hade lämnat sina moderklubbar för spel hos konkurrenten. Jag brydde mig inte särskilt mycket om hatet klubbarna emellan, jag ville bara göra bra ifrån mig.
Matchen var så ointresant att jag inte ens mins hur den slutade. Matchen jag däremot minns var den mot Malmö i omgång 3. IFK Malmö var topptippade den säsongen, alla sa att Malmö går med sin trupp obesegrade genom Div 1 via allsvenskan till Elitserien (igen). Vi i Hästö ville något annat. Jag minns den matchen mycket väl, med 45 sekunder kvar bad jag om att få bollen av vår v9. Vi ledde med 1 boll och jag ville avgöra. Jag fick en växel och sköt, sköt i mål och segern var klar. Efter den matchen var jag hjälte i Karlskrona, jag kunde glatt gå på stan och visa upp mig med rak rygg och bra självförtroende. Alla var nöjda med nyförvärvet Sonny. Han skulle tillsammans med Hästö kanske göra det som inte Hästö har gjort. Nämligen gå upp till Elitserien. Vi visste att vi kunde, jag visste att vi kunde,Pierre tvivlade inte heller. Om alla fick vara friska och krya.
Den 2 Oktober hände det som inte fick hända. Vi hade bortamatch mot Kristianstad i Kristianstad. Efter 10 minuters spel gick jag på inspring, ställde mig mellan treorna och ville ha ett inspel. Istället fick jag en knuff av tuffe Filip Karlsson och axeln drogs ur led (för 23e gången). Allt rasade, vi förlorade matchen stort och jag fick spendera natten på sjukhus i Karlskrona.
Det var då allt blev som det inte skulle bli. I början körde jag bra med rehab efter instruktioner jag fått från flera olika sjukgymnaster runt om i både Sverige och norge. Istället för att träna handboll hängde jag med Daniel Steen (fd Sannadal) som spelade i Karlskrona. Han var en rolig kille och vi hade gemensamma kompisar i Stockholm och vi blev mycket nära vänner när allt var tufft. Daniel hade dragit av sitt korsband och skulle vara borta länge.
Misstaget vi gjorde som kanske inte alla andra skadade spelare hade gjort var att vi drack öl istället för att träna på kvällarna. Vi satt mer än gärna och drack en platta öl och kollade på TV. Jag minns att jag ofta var bakfull och mådde dåligt när jag kom ner till träningarna dagarna efter jag och Danne hade haft roligt. Jag minns att jag var tvungen att köpa tuggummi ett par dagar i veckan innan jag skulle ner till hallen. Får inte lukta sprit, får inte verka bakfull. Tankarna snurrade ofta i huvudet hur det skulle sluta om det kom fram att jag och Danne drack öl innan och efter träningarna ett par dagar i veckan. Givetvis gick vi aldrig ner till träningarna om vi hade druckit öl. Då ringde vi eller skickade SMS till våra tränare och sa att "det är bättre om jag kör rehab på gymet". Sanningen är att på gymet var vi aldrig. Vi satt hellre i min eller Daniels lägenhet och drack våra öl och skrattade och spelade TV spel.
Vårt beteende höll i sig fram till den händelse som fick ett stort mediabrus i handbollssverige. Det var en fredag, vi satt på Cafe 1344 som vanligt och drack kaffe. Jag,Daniel Steen,Jonas Holmström,Micke Sandström (ordf son) och några till. Vi planerade för kvällen, jag o Danne tyckte inte vi skulle planera så mycket. Det räckte väl med om vi köpte massa öl och satte oss i Dannes eller min lägenhet och drack upp. Precis som vanligt med andra ord, så blev det också. Bilden som jag ser framför mig med alla kassar öl under bordet där vi satt, alltför att ingen "handbollsmänniska" skulle se. Vi skulle dricka ifred, det va ingen som behövde bry sig. Vi skulle ju ändå bara sitta i Dannes eller min lägenhet och dricka. Vi skulle inte gå ut, det var ju match dagen efter. Visserligen skulle varken jag danne eller Jonas spela men det hade inte sett snyggt ut om folk visste vad vi hade för oss dagen innan viktiga matcher för våra lag.
Vi träffades hos Danne vid 19 tiden, det var endel folk där. Danne gick på kryckor så vi valde att vara hemma hos honom för att han skulle slippa gå så långt som hem till mig eller någon annan för den delen. Alla drack och var glada, vi brydde oss inte särskilt mycket om hur kvällen skulle sluta. Vi hade bestämt oss för att INTE gå ut men ju mer öl vi drack och desto mer klockan blev lutade det åt att bli "en liten sväng på stan" iaf. Det var väl ingen som brydde sig om det? Det var väl dessutom inga handbollsfolk ute på stan så vi skulle ändå aldrig bli upptäckta.
Alla var fulla,Holmström jag och Danne hade säkert druckit 10 öl var. Klockan var väl sisådär 23.15.23.30 när vi bestämde oss för att röra oss mot stan. Danne gick som sagt på kryckor och var ganska negativ till promenaden på 10 min till nattklubben. Då kläcker vi ur oss en just då klockren idé, Holmströms bil stod ju utanför och det handlar om en sträcka på 200m. Daniel vägrade gå och Holmströms bil stod utanför,"klart vi skulle ta bilen".

Alla var överens, vi gick ut allihopa med varsin öl i handen. Vi satte oss i bilen och började åka, "det här gå bra Jonas,ta en klunk öl och slappna av nu,nu ska vi ha roligt" sa jag. Precis när Jonas tog en klunk ur ölen kollade jag i backspegeln, bakom oss låg en polisbil.
Fortsättning följer..........................
//Sonny-20-Berna!!!!!????
Ett par dagar efter att jag skrev på var det dags för min första match, derby mot IFK Karlskrona. Det var mycket het stämning mellan Hästö och Karlskrona efter att spelare hade lämnat sina moderklubbar för spel hos konkurrenten. Jag brydde mig inte särskilt mycket om hatet klubbarna emellan, jag ville bara göra bra ifrån mig.
Matchen var så ointresant att jag inte ens mins hur den slutade. Matchen jag däremot minns var den mot Malmö i omgång 3. IFK Malmö var topptippade den säsongen, alla sa att Malmö går med sin trupp obesegrade genom Div 1 via allsvenskan till Elitserien (igen). Vi i Hästö ville något annat. Jag minns den matchen mycket väl, med 45 sekunder kvar bad jag om att få bollen av vår v9. Vi ledde med 1 boll och jag ville avgöra. Jag fick en växel och sköt, sköt i mål och segern var klar. Efter den matchen var jag hjälte i Karlskrona, jag kunde glatt gå på stan och visa upp mig med rak rygg och bra självförtroende. Alla var nöjda med nyförvärvet Sonny. Han skulle tillsammans med Hästö kanske göra det som inte Hästö har gjort. Nämligen gå upp till Elitserien. Vi visste att vi kunde, jag visste att vi kunde,Pierre tvivlade inte heller. Om alla fick vara friska och krya.
Den 2 Oktober hände det som inte fick hända. Vi hade bortamatch mot Kristianstad i Kristianstad. Efter 10 minuters spel gick jag på inspring, ställde mig mellan treorna och ville ha ett inspel. Istället fick jag en knuff av tuffe Filip Karlsson och axeln drogs ur led (för 23e gången). Allt rasade, vi förlorade matchen stort och jag fick spendera natten på sjukhus i Karlskrona.
Det var då allt blev som det inte skulle bli. I början körde jag bra med rehab efter instruktioner jag fått från flera olika sjukgymnaster runt om i både Sverige och norge. Istället för att träna handboll hängde jag med Daniel Steen (fd Sannadal) som spelade i Karlskrona. Han var en rolig kille och vi hade gemensamma kompisar i Stockholm och vi blev mycket nära vänner när allt var tufft. Daniel hade dragit av sitt korsband och skulle vara borta länge.
Misstaget vi gjorde som kanske inte alla andra skadade spelare hade gjort var att vi drack öl istället för att träna på kvällarna. Vi satt mer än gärna och drack en platta öl och kollade på TV. Jag minns att jag ofta var bakfull och mådde dåligt när jag kom ner till träningarna dagarna efter jag och Danne hade haft roligt. Jag minns att jag var tvungen att köpa tuggummi ett par dagar i veckan innan jag skulle ner till hallen. Får inte lukta sprit, får inte verka bakfull. Tankarna snurrade ofta i huvudet hur det skulle sluta om det kom fram att jag och Danne drack öl innan och efter träningarna ett par dagar i veckan. Givetvis gick vi aldrig ner till träningarna om vi hade druckit öl. Då ringde vi eller skickade SMS till våra tränare och sa att "det är bättre om jag kör rehab på gymet". Sanningen är att på gymet var vi aldrig. Vi satt hellre i min eller Daniels lägenhet och drack våra öl och skrattade och spelade TV spel.
Vårt beteende höll i sig fram till den händelse som fick ett stort mediabrus i handbollssverige. Det var en fredag, vi satt på Cafe 1344 som vanligt och drack kaffe. Jag,Daniel Steen,Jonas Holmström,Micke Sandström (ordf son) och några till. Vi planerade för kvällen, jag o Danne tyckte inte vi skulle planera så mycket. Det räckte väl med om vi köpte massa öl och satte oss i Dannes eller min lägenhet och drack upp. Precis som vanligt med andra ord, så blev det också. Bilden som jag ser framför mig med alla kassar öl under bordet där vi satt, alltför att ingen "handbollsmänniska" skulle se. Vi skulle dricka ifred, det va ingen som behövde bry sig. Vi skulle ju ändå bara sitta i Dannes eller min lägenhet och dricka. Vi skulle inte gå ut, det var ju match dagen efter. Visserligen skulle varken jag danne eller Jonas spela men det hade inte sett snyggt ut om folk visste vad vi hade för oss dagen innan viktiga matcher för våra lag.
Vi träffades hos Danne vid 19 tiden, det var endel folk där. Danne gick på kryckor så vi valde att vara hemma hos honom för att han skulle slippa gå så långt som hem till mig eller någon annan för den delen. Alla drack och var glada, vi brydde oss inte särskilt mycket om hur kvällen skulle sluta. Vi hade bestämt oss för att INTE gå ut men ju mer öl vi drack och desto mer klockan blev lutade det åt att bli "en liten sväng på stan" iaf. Det var väl ingen som brydde sig om det? Det var väl dessutom inga handbollsfolk ute på stan så vi skulle ändå aldrig bli upptäckta.
Alla var fulla,Holmström jag och Danne hade säkert druckit 10 öl var. Klockan var väl sisådär 23.15.23.30 när vi bestämde oss för att röra oss mot stan. Danne gick som sagt på kryckor och var ganska negativ till promenaden på 10 min till nattklubben. Då kläcker vi ur oss en just då klockren idé, Holmströms bil stod ju utanför och det handlar om en sträcka på 200m. Daniel vägrade gå och Holmströms bil stod utanför,"klart vi skulle ta bilen".

Alla var överens, vi gick ut allihopa med varsin öl i handen. Vi satte oss i bilen och började åka, "det här gå bra Jonas,ta en klunk öl och slappna av nu,nu ska vi ha roligt" sa jag. Precis när Jonas tog en klunk ur ölen kollade jag i backspegeln, bakom oss låg en polisbil.
Fortsättning följer..........................
//Sonny-20-Berna!!!!!????
Kommentarer
Postat av: Mia
Sonny, du borde skriva en bok. Mycket underhållande läsning och vad spännande...to be continued
Postat av: Biken S
Väntar på att boken mitt liv som Sonny kommer ut.Har hört en väldans massa från spelare som har rykten om er i norge.för visst fick du sparken därifrån också?
Underhållande,välskriver och mycket spännande!När kommer del 2?
Postat av: Marinus
Underhållande läsning. Är det inte intressant att du har skrivit väldigt många inlägg om handboll och Lidingös förberedelser inför match/träning etc. Men det är först när du skriver något så här snaskigt som du får kommentarer.
hej
Postat av: skåne
Postat av: skåne
Fan sonny du har alltid vart galen:O:-)
Postat av: Stockholm Elithandboll
Finns det möjlighet att skicka en förfrågan till tidning att skriva om sanningen?
Postat av: Sonny
nej
Postat av: a
Men när kommer fortsättningen?
Trackback