lidingohandboll

Nej då! Alla ni som har mailat och ringt, har en sak att säga er. Det var bara ett skämt, jag har inte fått kicken av Lidingö. Jag har tröjan på mig redan på Lördag! Men detta med sången är sant, och det är sant att Dimman blev måttligt glad. Men det får man fan leva med som tränare för mig. Jag har haft många tränare genom åren. Och jag tänkte berätta lite om två av dom för er. Två tränare som jag rankar högst i min handbollskarriär.


-Leif Wirdfors (tränare för mig i Tyresö och Djurgården) numera tränare i Skurus Damer

Han kallas för guru, han kan all handboll utantill. Leffe är en tränare som man antingen gillar eller ogillar. Dom flesta som ogillar honom är spelare som någon gång har fått höra hur man har presterat. Leffe är en fantastiskt människa och tränare. Han gillar jugoslavisk 3-2-1 försvar och har en speciell filosofi angående detta, en filosofi som bara Gunnar Blombäck tycker detsamma om. Leffe har aldrig misslyckats......typ. Han börjar ALLTID träningarna med en rolig historia för att lätta på stämningen. Leffe säger alltid vad han tycker och gillar att sätta nya spelare på plats. Jag minns en gång i Tyresö, det var match mot Hornskroken i Nybodahallen. Det var min första säsong med Leffe som tränare och jag hade inte riktigt fått grepp om honom. Jag startade på bänken, fick sitta första 20. När det var min tur att byta in drog jag upp mina strumpor och tog klister, vevade på armarna innan "solen" kom på byte. Då hör jag Leffes röst, det var ingen glad ton. Det var en arg mans röst som med ilska gapade till mig.

-Dra ner strumporna detta är inget jävla divalag!!!!!!!!Dessutom kan du prestera först!!!!!!!!!!!

Jag blev livrädd och drog ner strumporna, hela hallen hörde. Jag såg att några ur laget småfnitrade åt mig. Dom var inte vana att se mig så rädd. Det var ingen idè att käfta emot, då hade Leffe utan tvekan struntat i att byta in mig. Då hade säsongen varit förstörd. Det är Leffe det! Leffe är en mkt god vän till mig och vi ringer varandra ofta för att utbyta skvaller och snacka skit om folk, det gillar vi!

-Thomas Franzen (tränare för mig i Stord) numera tränare för Lysekils p95

Min tränare i Norge, en av dom roligaste och skönaste tränare jag har haft. En 40 åring i en 20 årings kropp brukar jag säga. Thomas har en fasansfull respekt i handbollsverige. Sympatisk och förstående är två ord som förknippas med Thomas. Även han säger alltid vad han tycker! Han är dessutom den enda handbollstränare som har legat på topp 10 i sporttidningsartiklar i GBG området. Här är en artikel där Thomas hamnade i ruggigt blåsväder när han tränade Kroppskultur

Thomas är en riktig vinnarskalle, han kunde få fasansfulla utbrott under matcher och träningar. Men det var för att han ville vinna. Jag minns min premiär med Stord i Norska Elitserien. Vi hade Elverum i premiären på bortaplan. Siffrorna var 27-27 med 15 sekunder kvar, det var min första match och självklart ville jag visa framfötterna. Jag hade gjort 4 mål, fick en halvkontring långt ute på vänsterkanten i ett faktiskt ganska dåligt läge. Jag brukar alltid sätta såna lägen så jag valde att hoppa in och ta läget. Fick en liten knuff och sköt målvakten rakt i magen, målvakten kastade bollen på en ensam Elverumspelare som avgjorde matchen. Thomas Franzen kom rusande mot mig, var helt säker på att jag skulle få en rak höger. Istället pekar Thomas på mig helt vannsinnig och skriker. "BUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!!!" "BUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!""""""""""""""" "Vaffan gör du?????????????" "BUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!"

Jag blev fett utbuad av Thomas i 30 sekunder, jag stod bara och tittade på honom. Jag misstänker att han var så vansinnig att det enda han fick fram var ett BUUUUUUUUUUUUUUU. Jag valde att dra tröjan över huvet och skämmas. Utbuad i sin första match blev jag, av Thomas Franzen.



Har ni haft bra tränare?



//Sonny